chili

Klockan är över sex. De väntade mig i hallen för drygt en halvtimme sedan. Jag sitter här fortfarande, förstår inte. Min kropp vägrar lyda order. Den har nog strejkat efter veckors stress, press, hit och dit.
Min hjärna likaså. Det verkar som om de samarbetar, kroppen och hjärnarn, för en gångs skull.
Jag känner mig så ensam. Så fruktansvärt ensam, bara. Bara så... ensam.

APU i dag, och även i går. Det är roligt på nya stället. Jag får sy när, hur och vad jag vill med utgående tyger. Otti (?) är jättetrevlig, och grabbarna med.

Otti:
- vad hette han som beställt de markiserna då?
Urban:
- niklas.
Otti:
- ok
Urban:
- i efternamn alltså. han heter petter i förnamn.
en lång tystnad, följd av skratt.

dem har ju lite långsökt humor kanske, men de är gulliga ändå.

ska fylla i min månadsbudget nu, och sedan lägga mig och läsa i boken som vi ska ha bokrecension på i morgon.

ensamhet.