i still hear your voice

when you sleep next too me and i still feel your touch in my dreams.


Jaha. Ännu en sorglös dag då solen bestämt sig för att skina på den här sidan jordklotet, det tackar vi för. Det verkar som om regnet bestämt sig för att stanna och plåga någon annan i något helt annat land.
Kvällarna skvallrar om att Augusti har börjat med sitt höstmörker, och i ett rött hus med dalablå knutar i ett så litet samhälle som Vingåker, sitter en liten tösabit i datorrummet och deppar. Depritionen växer ju mer tiden går. Rastlösheten är oändlig. Anledninen till all frustration är rastlösheten. De flesta vänner är och har kul. Skjutsen dit existerar inte för mig, och gå 2,5 mil är uteslutet. Andra vänner bor för långt bort. Pojkvän är hos mormor. Jag själv, jag sitter bara här, på en blå kontorsstol, i underkläder, ordninggjord i håret för en kul utekväll som gick i stöpet.
Orden flyter ut ur mitt hjärta, utan en tanke vad som skrivs. Det är en skön känsla.

Dagens pärla: Linnéa Djupström

Viktor, att känna dig vid sin sida när man somnar om natten är nog det underbaraste jag vet. <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback