chili

En totalt dötrist dag väntar mig. Det är Fredag, jag vaknade i morse och såg ut som en uppsvälld padda som gått i genom sju svåra år som resultat efter alla tårar i går. Det är tragiskt hur något kan gå så snett, men sen bli uppstyrt så lätt. Jag visste inte att du kan gråta så mycket. Jag valde att stanna hemma i stället för att gå till skolan och se ut om en Ull-Britt-look alike.

Utgång i kväll är fortfarande ett frågetecken. Helst av allt vill jag vara med dig nu när vi haft det svårt. Men du har det där förbanade skolprojektet att göra. I HATE IT!

Precis som Emmy just sa till mig:
"Jag tror att man inte ska ställa för höga krav på varandra, då tröttnar man till sist."
Hon kan vara riktigt vis ibland. Jag älskar dig, Emmy! <3

Det är det som är mitt problem. Jag ställer alltid för höga krav på alla. Förväntar mig så mycket av människor. Det är för att jag har mycket att ge, och jag förväntar mig att alla andra är likdana. Fast det liksom inte är så.

Hans problem är att han har svårt att visa känslor. Han har känslor, men han har svårt att blotta sitt hjärta och verkligen berätta vad han känner. Det måste jag lära mig, att alla inte är som jag, öppensinnad och oblyg.

I går när du sa det så ville jag bara dö. Här och nu. Tur att allt ordnade upp sig, undra hur den här dagen annars hade sett ut.