chili

Första gången jag skriver blogg i skolan. Spännande.. ehr. Ska på bio senare med klassen, En obekväm sanning. Jora. Skrev precis min filmrecension.. Jo, men visst.

Det är nu 6 år sedan du försvann från oss. Slets ut från våra liv, från vår familj. 6 år sedan vår familj ramlade ihop och blev en disfunktionell familj.
Alla fyra väggar slogs ihop och i mitten stod jag, tog emot smällen. Ovetande om vad som hände. Med massor av frågor men ingen som kunde besvara dem. Det var ingen i familjen som lyckades nå fönstrena i väggarna, som lyckades undkomma smällen.
Smärtan är overklig. Som att ligga under en vägg och ta emot allt. Hela familjen hamnade i en chock. Forever Young beskriver dig så bra. Du ville alltid vara ung och leva livet.

Min bror. Vi älskar dig. Vi älskar och saknar dig så mycket att det gör ont!

Varför?

Ja, här sitter man. Klockan är halv två och jag kom precis hem. Har suttit barnvakt åt min systerdotter. Lite snabba pengar, haha!

Ska vilket fall som helst sova nu för att jag är dödstrött efter den här otroligt sömnlösa veckan. Men upp tidigt i morgon blir det i alla fall annars kommer jag aldrig somna på kvällen och därav inte komma upp till skolan.

Är det jag som är tjock eller köper man inte lösviktsgodis på ica för 79.90 kr? i'm sick


6 år har redan gått. Tiden går så fort. Vi alla saknar dig så fruktansvärt mycket att det gör ont. <3

FITTBLOGG!

Varför ska allt krånglas till? Jag tycket det var bra som det var. Blogg.se är så otroligt trögt just nu! GAH!

Helgen blir inte som förväntat och jag är inte ens chockad, bara van. Jag är van att mina planer går i kras, att få sitta hemma och titta in i väggen. Van att känna bitterhet på min tunga. Här skulle Viktor sagt "Dagens ilandsproblem" eftersom han troligen har världens sämsta humor. Men han är söt endå.
Är inte sugen på att gå in på helgen överhuvudtaget, men gör det endå. Fredag, i dag skulle, vad jag trodde, spenderats med Emmy och Amanda. Äta lite middag och mysa ihop. Var så länge sedan. Tydligen så har hela middagsgrejen brytit ut i fest. Jag orkar inte fest! Jag orkar precis vad en middag innebär, inte fest. Jag är trött på fest, alkohol och fulla människor. Jag är trött på tårar, bakfylla och ångest. Jag är trött. På allt.
I morgon skulle jag ha träffat min kusin, hennes barn och Viktor. Men nu har jag åtagit mig att vara barnvakt åt Englah och Kevin. Det orkar jag verkligen inte heller! Men syrran grät för att hon inte kunde gå på morbrors 40-årsfest så jag ställde upp, snäll som jag är. Förstår dock inte varför pappa gav mig några hundra för att jag ska vara barnvakt åt Elins barn? Han är rar han, min pappa. Kommer väl få pengar av Elin med. Kommer sluta rikt. Haha!

JAG ORKAR INTE!

Efter att ha fått klagomål från Robban så är det väl dags att knåpa ihop några sammanhängande och osammanhängande meningar.

Kan ju ta och börja med fredagen, då vi firade Jocke som fyllde 20 år tidigare den veckan. Jag, Emilia och Linnéa gav han en massage hos en massör som en lite idéfattig födelsedagspresent. Det var ganska mycket folk som samlades i Jockes mindre rymliga tvåa. Han hade bjudit in några lumparpolare som en del uppskattade mycket, tror jag. Kvällen slutade i vilket fall som helst vid halv två då nattbussen gick till Forssjö efter att vi hade snurrat runt på stan i knappt en timme. Trots mina protester skulle vi ta oss in på Redneck's tyckte tjejorna. Utanför Redneck's satt en tjej, aspackad rakt på marken med benen utsträckta över kullerstenarna. Jag konstaterade att man blir sådär full som hon om man går in där. Vi gick aldrig in där. Där emellan knuffade Daniela ner Casey i en snödriva, vi gick in och jag beställde en kebabtallrik på Maistro som vi åt av. Där inne rann en Aqua Tini ut för mig på golvet efter att försökt döljt den i handväskan och ställt ner väskan på golvet. Smart som jag är!

Lördagen fortsatte i samma anda ungefär. Vi firade Emelies 18:e födelsedag. Vissa drack, andra inte. Det blev en hel del argument om det där hörde jag. Huvudsaken är väl att man kommer och är närvarande tycker jag. Man kan ju ha roligt utan alkohol med. Äh, jag släpper det där nu. Det är bara larv! Kvällen slutade vid halv tolv då jag gick hem och lade mig, fortfarande bakis sedan fredagen hos Jocke. Emelie fick ett halsband, örhängen och hårspänne av mig, Linnéa och Emilia.

Efter att nu ha levat i 2 sömnlösa dygn så ska jag lägga mig till rätta runt nio i kväll och läsa klart min engelskabok. Eller kanske börja på en svenskabok som ska vara inlämnad nästa vecka? Jag har inte hört någonting om den. Jag tycker jag har vart duktig och läst två engelska böcker och håller på med två för tillfället. Nej, då ska dem vräka på ännu mer. Plus att jag egentligen borde sitta och göra ett skittråkigt Miljökörkort på internet så Ingemar blir glad. Och så att jag slipper IG i betyg i naturkunskapen. Kanske borde lämna in den där hemuppgiften som vi fick i typ Oktober också.. och arbetet om kärnkraften. Jävla Ingemar och ösa på oss massor av skit! När han vet att 90% av klassen är hjärndöda råttor som hatar läxor. Eller i alla fall jag.

Det är Tisdag i dag vilket innebär denna underbara volleybollträningen. Men kan självklart inte vara med för att mitt knä strejkar. Mamma tror det är minisken (förbanat fult namn!). Jag hoppas inte på det. Damn! Är så grymt sugen på volleyboll nu när jag insett att det är min grej. Vill träna och ut och spela match! Tur att vi har en så bra tränare som Robban är. Jag får rysningar av tanken att ha kvar Micke. Vårat lag hade gått i graven, kunde lika bra börjat spika på VVK:s kistor. Ush! Hemska tanke.

Jag ska väl ursäkta mina trogna läsare för det tillfälliga avbrottet i bloggen. Det beror på att min pappa kommer direkt från stenåldern och där minsann har man inga datorer! Man får helt enkelt klara sig med hemtelefonen som enda kontakt med civilisationen. Man kan ringa mobilnummer därifrån! (YES!)

Vad jobbigt det är sånna kvällar då ögonlocken är så kalla att det sticker i ögonen när dem förs över ögonglobarna.

Nu är det dags för miljökörkortet. YUMMIE!

bittersweet

 Jag som baby! ;)

Som vanligt går allt rakt ner i helvetet. Nu ska jag inte till Emmy längre för Amanda skulle hem tidigt, och jag får gå för att en manlig medlem i "familjen" är mentalt sjuk. Ska flytta till pappa i morgon. YES!

Kan den här kvällen ens sluta bra? KAN den det?

jag orkar inte mer.

Som en krympande tumör minskar mitt värde i din hjärna. Snart kommer det säga plopp och jag är borta från dina två hjärnhalvor, bara ett minne blott. Förevigad i din glömska. Bortdomnad i en rytmisk vaggning, förandes mot slutet av minnet för att sedan tyna bort helt. Min själ, bryts ner som ett äggskal i komposten. Krossas som is. Jag är rädd för att den ska försvinna från mig, lämna sitt skal. Lämna allt hopp. Halsbandet. Din kärleksgåva. Min julklapp från dig till mig. Äkta guld tänkte du. Äkta kärlek tänkte jag. Ditt kärlekstecken ligger nu på hyllan hemma hos dig. Där damm lägger sig tillrätta för att dölja det vi en gång hade, som vi fortfarande har. Fast mer okoncentrerat. Det ligger där av ett skäl. Besvikelse. Besvikelsen över att du döljt saker för mig, ljugit för mig och inte kan hålla löften. Besvikelsen som jag fick nog av och kastade halsbandet på dig i ren frustration. Jag saknar det, halsbandet. Min hals är alldeles naken utan sitt halsband. Sin tillhörighet. Ditt kärlekstecken. Våran kärlek. Men jag vill inte ha tillbaka det förrän allt är uppstyrt. Förrän vårat förhållande står på egna, stabila fötter igen. Om det kommer göra det någon gång. Om jag orkar stå ut.

Emmy frågade mig vad jag skulle sakna om jag gjorde slut med Viktor, och varför jag inte klarar av att göra slut. Mitt svar var enkelt. Det bara rann på.

"Jag kommer sakna kombinationen hans ögon och ögonbryn, för den kombinationen är så vacker. Jag kommer sakna att vakna på morgonen och mysa in mig vid hans kind. Jag kommer sakna min plats i hans liv och hans plats i mitt. Jag klarar inte av att göra slut för att jag inte kan leva utan honom."

Hur kan en så lyckad dag sluta i tårar?

baby, det är nio månader med dig idag :)

jag har aldrig vart så kär som nu <3

Funderat lite över min knäskada. Överbelastning som man så fint kallar det. Undra om det är ödet? Det kanske är så att jag inte ska sporta? Ödet kanske försöker säga mig att jag ska bli en fet tjockis på 220 pannor.
Nej, nu får jag ont i magen. Jag vill gå ner 10 kilo, till min ursprungliga vikt. Vägde 52 förut.. fatta 52 kg och 170 cm lång. Sjukt! i loved it..

Jag försöker vara elak och cool:

- | Linnéa Djupström säger:

det är okej om emilia följer med va? :)

chili / emelielindman.blogg.se säger:

asså... hoppas hon inte är där.. jag tycker inte om emilia.. hon är så jobbig! måste hon med?

- | Linnéa Djupström säger:

hah :P

Jag vet inte om jag är en dålig elaking eller något. Hon trodde vilket som inte på mig.